Om man granskar linjerna i släktskapsträdet för människans utveckling så kan man urskilja tre sätt som evolutionen sker på. Alla tre typerna av förändringar leder till att arterna som finns på jorden förändras.

 

Den första typen av förändring är utvecklingen längs en linje. Vid en sådan förändring får en art nya egenskaper. Alla arter, både utdöda och nu levande, kan följas bakåt i tiden. Från människan leder en linje bakåt i tiden . En annan linje leder tillbaka i tiden från den vanliga schimpansen. Fram till för ungefär fem miljoner år sedan var vår linje gemensam. Människan och schimpansen var en och samma art, från det att den första organismen uppstod på jorden , fram till denna tidpunkt. Olika arter har mer eller mindre av sina linjer gemensamt. Igelkottens och människans linje skildes åt för drygt 70 miljoner år sedan, då en gemensam föregångare till många nu levande däggdjur levde. Varje art har alltså sin linje, som är mer eller mindre gemensam med alla andra arters på jorden. Utmed en sådan linje ändras artens utseende och egenskaper. Utmed en linje blir man tvungen att med jämna mellanrum ge organismen ett nytt artman, därför att den har förändras så pass mycket. Men förändringen är sällan plötslig. Homo habilis övergick gradvis i Homo erectus.

 

Den andra typen av förändring är att linjer ibland delar sig i två. Vid en sådan förändring ökar antalet linjer och antalet arter. Ett exempel på det är när Homo erectus för ungefär 1,5 miljoner år sedan gav upphov till Homo heidelbergensis, samtidigt som Homo erectus fanns kvar. här nedanför är en bild på dem båda typerna, Homo erectus till vänster och Homo heidelbergensis åt höger.

 

Den tredje typen av förändring är när en linje avslutas. Det betyder att en art dör ut. Det leder  förstås till färre antal arter. Idag finns bara en hominid på jorden, alla de andra arterna har dött ut.